”Resenären ser vad han ser, turisten ser vad han kom för att se.”
”Att resa handlar om att upptäcka andra människor. Och den första främlingen att upptäcka är du själv.”
Se där, citaten hämtar jag efter 10 veckors och 900 mils resande på krusidulliska, på räls och på skumpande vägar genom 14 länder. Och oj, intrycken är staplade lite huller om buller i hjärna, hjärta och inte minst i mina ben. Här kommer några:
Motion ? Vi har vandrat 10-15 kilometer om dagen, som en del av att upptäcka nya platser. Under trekkingen i Nepal har vi klivit upp och ner för ca 70.000 trappsteg i bergen, vi sprang tre löplopp i tre länder, och kroppen känns finemang.
Tåg ? Fantastiskt välfungerande, i varierande modernitetsskick. Kräver planering i järnvägsbolagets tidtabell och avgår oftast i tid. Billigt i centralasien! Vi körde interrail fram till Turkiet och Turkiets tågluffarkort, därefter köpte vi etappspecifika biljetter. Vi valde billiga och sköna Flixbuss några längre etapper där tågen var oerhört långsamma.
Språkförbistring ? Njae, invånarna i de krusidulliska länderna är fantastiska på att använda språkappar. De pratar in vad de vill säga, och visar översättningen i sin skärm på engelska, vi försöker göra detsamma (tack för e-simkorten). Engelskakunskaperna är verkligen varierande, i Rumänien, Georgien och Armenien kan de flesta ungdomar förstå och prata engelska. I centralasien blev det tvärstopp, vilket vi förvånat konstaterade (pratar ni inte ens ryska? sa de till oss!
Dricksvatten ? Jajamen, vi drack kranvatten i alla länder, de flesta smakade till och med riktigt bra (alltså neutralt). Till och med under trekkingen fyllde vi på med byarnas kranvatten (som inte passerat reningsverk) i våra flaskor.
Mat ? Vi åt frukost på boendet (hotell, guest-house) samt middag på restaurang och valde oftast lokala specialiteter. Undantag i Nepal där Dhal Bat (ris och linser) blev för tråkigt i längden.
Godast mat ? Haha, jag kan inte peka ut ett specifikt land, så det får bli några nedslag på mums:
- Granatäpplen med start i Turkiet och grand final i Osh (Kirgizistan) där jag kunde få ett illrött GÄ som vägde upp mot 500-700 gram.
- 70-årsmiddag i Sighisoara, som Ellika generöst bjöd mig på.
- Kladdiga Khatchapuri och välfyllda Khinkali i Georgien
- Grymma fyllningar i turkiska Döner
- Armenisk konjak, som är mjuk och välbalanserat aromatisk
Trafikkaos ? Verkligen! Enormt mycket vägtrafik, där varje lucka i vägbanan var en signal till att gasa. ”Horn please” står det på bussar och lastbilar, och det tutades mest hela tiden, inte minst för att varna motorcyklister om att ”här kommer jag”. Filkörning existerar inte, helst bör bilar köra på fildelningslinjen för att försvåra för andra trafikanter att passera…
Smog ? Tyvärr ett återkommande problem i främst de större städerna i centralasien, för många bilar och för låg oktanhalt gjorde röken svart.
Vädret? Helt fantastiskt! Under våra tio veckor har vi fått regn fem (5) dagar, och solen har värmt oss med 24-30 grader under resten av tiden. Ja, jo, visst var det frost på morgonen uppe på 3.300 meters höjd, Men det ska det ju vara.
Kollektivtrafik ? Sammanfattande ord: De fungerar! Kaotiskt i Tbilisi med mashtrukas som är svåra att förstå linjesträckning och busstationer för, till väl oganiserat i Armeninen, Kirigizistan och Nepa. Billigt, lokalbuss kostar runt 2:50-3 kronor. Välfyllda och moderna tunnelbanor i Tbilisi, Jerevan och Tachkent. I kaukasus och i centralasien valde vi att åka taxi ibland, då vi inte hade lokalspecifika appar att konsultera linjesträckning eller för att betala biljetter, Taxi är superbilligt men kräver alltid en tuff förhandling.
Bästa landet vi besökte ? Svaret är helt beroende på vad vi rankar:
- Mest överraskande: Blev för mig Rumänien som är vackert med stor varitation i historia, landskap, städer, byar och sevärdheter, med fina Bukarest som jag hade minus-förväntningar på.
- Märkligaste natur: Kappadokiens förtrollande raukar, så galet och så vackert!
- Enklast som turist: Georgien, miniland där man når överallt på några få timmars resande. De är bra på att ta hand om utländska besökare, och har härligt god mat.
- Största pirret: blev skogsvandringen utanför Brasov, där vi mötte en björnhona med två ungar.
- Mest turistiskt: Enorma turisthorder mötte vi i turkiska Kappadokien samt i Sidenvägens Samarkand, men som de hanterade snyggt och välorganiserat.
- Minst turistiskt: Kirgizistan är fritt från massturism. Utlänningar som hittar hit är äventyrare som vandrar eller cyklar i det vackra bergiga landet.
- Mest rofyllt: är i särklass ned nepalesiska landsbygden. Här lullar människorna på med sina vardagssysslor, oftast på de branta åkrarna, som människor gjort i tusentals år.
- Minst klimatavtryck: landsbygden i Kirgizistan och i Nepal, där livet i stort sett baseras på självhushållning, och med små inköp av importerat (kläder etc) från Kina, Indien, Bangladesh.
- Tuffast levnadsvillkor: Allt i Nepal är tufft, allt utanför de stora städerna ska bäras på rygg på stigar som liknar ”stairway to heaven”, eller inplaneras att transporteras på, för dem, kostsamma jeeptransporter. Vägar spolas bort av monsunregnen varje år, bergras blockerar framkomligheten. Varmvatten har man till matlagning och te, och tvättar sig och sina kläder i rinnande iskallt källvatten.
- Religion : Människorna i Kaukasus och i Centralasien har religionen i sin vardag. Muslimer ber sina fem bönestunder dagligen och går till moskén när de hinner. Hinduer startar dagen med att besöka ett näraliggande tempel (och de är många och lättillgängliga) som säkrar ännu en fin dag.
- Korruption: Verkar finnas överallt, men som turist märker man inte av det. Invånarna kan dock berätta om att vissa saker inte sker om man inte ”smörjt” rätt beslutsfattare. Exempel: en vän till oss i Bhaktapur berättade att körkort måste förnyas vart femte år, vilket han gjorde för två år sedan men inte fått ut sitt nya körkort. Han har sitt gamla körkort och kvitto på betalning för det nya kortet som bevis ifall han skulle stoppas av polisen. Om han betalar mutan till tjänstemannen på ”trafikverket” skulle körkortet komma i brevlådan om 2-3 dagar!
- Människorna: vi har mött vänlighet överallt under hela resan. Ofta visar de sin nyfikenhet på oss genom att generöst fråga oss om vilka vi är och om vårt sätt att leva. De bjuder in till samtal och är allmänt så fina.
Hur har resan genom 14 länder påverkat min syn på världen?
Att vara ute på räls och vägar utan min vanliga tillgång till dagstidning, nyhetssändningar och dagligt prat med vänner och bekanta har gett mig perspektiv. Det jag sett som normalt hemmavid har på resan känts som … småttigt. Att våra politikergnabbar om vem som är dummast, att lokaltrafiken tar bort en hållplats, att Slussengaraget aldrig blir klar, blir som oviktigt. Tron att vi svenskar bäst vet hur man löser trafikproblem eller kommer till rätta med jordens uppvärmning har fått sig en rejäl törn. Som en man i Georgien sa: Ni europeer är bra på vackra ord i en Powerpointpresentation, men ni åstadkommer inte så mycket”.
Jag har fått uppleva det fungerande lokala livet i fattiga ändar av centralasien. Såklart att människan hittar sina vägar att få livet att snurra, trots begränsade pengar i hushållet, stadsdelen, kommunen eller staten. Javisst klagas det på de styrande (som alla anser vara korrupta), men livet funkar ju rätt OK ändå.
Jag såg hur viktig vägtrafiken är i centralasien, den är navet i försörjningen av varor av allehanda slag, så till den milda grad att städerna är förlamade av lågoktaniga avgaser och stillastående köer. Bygg (ut) tunnelbanor för tusan, ville jag säga, men pengar saknas förstås till detta. Jag konstaterar att flera länder har tok-subventionerad kollektivtrafik, där en enkelbiljett kostar 2:50-3:00 kronor. Ja, de vill, och de försöker med de medel de har.
Med 6.000 kilometer på räls och med 1.000 kilometer på väg tänker jag att den kinesiska elektrifieringen av bilar och motorcyklar till riktigt låga priser kommer att fixa till luftkvaliten i centralasien och Indien. Elektrifieringen av landsbygden i Nepal och Indien kommer att reducera vedeldning för uppvärmning och matlagning. Jag hörde från de indiska nyhetssändningarna att delstaten Gujarat åker på höga federala böter för att de inte klarat av att bromsa eldningen av rishalm efter skörden. Ja, de är medvetna om sina problem, och ja, de gör vad de kan med sina begränsade skatteintäkter. Men … befolkningen i centralasien har fullt upp med att få sin vardag att fungera, med att behålla sina arbeten, att få barnen till bra skolor, att kunna transportera sig dit de ska. Global warming är inte högst upp på deras priolista, helt förståeligt.
Jag ifrågasätter vad vi i västvärlden värderar som kanske påverkar våra liv och vårt klimat mer än att välja bort flyg som transportmedel. Svensken flyger en gång per år, men köper mat, fisk, frukt, grönt & bär) och andra importvaror betydligt oftare. Under resan såg jag hur maten anpassas till vad som är i säsong. De centralasiatiska länderna har inte råd att importera sin färska mat, så de njuter av säsongens primörer som nu under hösten dignade av underbara frukter och grönsaker. Allt lokalt odlat och i stort sett utan bekämpningsmedel. Jag förundras över att flygpassagerare begränsas med max-kilo i sitt bagage, men kan köpa på sig tunga tax-freedrycker på flygplatsernas lyxiga köpgallerior. Hur i hela friden har denna dinosaurie överlevt? Har kanske stollen i Vita Huset en oavsiktlig poäng med att all långväga import ska belastas med importtull?
Etapper på resan:
- Stockholm (Malmö-Köpenhamn-Hamburg) Berlin (Tys)
- Berlin (Prag) Bratislava (Slov)
- Bratislava (Budapest) Timisoara (Rom)
- Timisoara – Sibiu – Sighisoara – Brasov – Bukarest (Rom)
- Bukarest – Istanbul (Tur)
- Istanbul – Ankara (Tur)
- Ankara – Kayseri – Göreme (Tur)
- Göreme (Kayseri) Kars (Tur)
- Kars – Batumi (Geo)
- Batumi – Tbilisi (Geo)
- Tbilisi – Sevan (Arm)
- Sevan – Jerevan (Arm)
- Jerevan (Tbilisi) Stepandsminda (Geo)
- Stepandsminda – Telavi (Geo)
- Telavi – Tbilisi (Geo)
- Tbilisi – Tashkent (Uz)
- Tashkent – Samarkand (Uz)
- Samarkand – Bukara (Uz)
- Bukara – Margilan (Uz)
- Margilan – Osh (Kir)
- Osh – Arslanbob (Kir)
- Arslanbob (Jalal-Abad) Toktogul (Kir)
- Toktogul – Bishkek (Kir)
- Bishkek (Sharjah) Kathmandu (Nep)
- Kathmandu – Pokhara (Nep)
- Trek: Galeshwor-Baskharka-Nangi-Gorepani-Tikot-Khibang-Tatopani
- Pokhara – Bandipur (Nep)
- Bandipur – Bhaktapur (Nep)
- Bhaktapur – (Delhi-Istanbul) Stockholm
Du har nu nått sista stycket i det sista inlägget på vår långa resa. Jag hoppas att du fått en god tur, och är sugen på att själv utforska din del av vår fantastiska värld. Tack för att du ville hänga med!
Саламатта болуңуз, հրաժեշտ, ნახვამდის, बिदाई, Güle güle, Salomat bo’ling eller på svenska: På återseende (hoppas jag!).
