På räls igen. Nu med snabbtåget från Istanbul mot Ankara.
Spännande start på resan, där vi i Sirkeçistationen (slutmål för Orientexpressen), krånglade med Metrobiljettmaskinen i många minuter innan vi äntrade de fyra långa rulltrapporna ner i underjorden för färd under Bosporens vatten. Anlände till tågstationen Söğütlüçeşme 7 minuter före avgång… och smet före biljettkontrollen (där vi skulle få våra pappersbiljetter…sprint med dubbla väskor upp till perrongen och in i första vagnen. ”Tut”, sa tåget och vi var ombord. Nåväl på fel platser i det nästan fullsatta tåget, men…sånt ordnar sig alltid!
Fin tur på Anatoliens högplatå (~1.000 möh~) där jordbruket dominerar och, plopp kommer några stora ståder upp från ingenstans (bl a Ekiçehir-900.000 inv).
Ankaras tågstation är ett prestigebygge som mest liknar en modern flygplats. Ut och ner med tre rulltrappor till väntande Metron, Så märkligt tomt på människor där städer vanligen pulserar.
Upp för att byta till buss, och här är de, ett gäng tusen av stadens 5 miljoner invånare. Vi frågade efter ”rätt” hållplats för vår buss 391, och fyra av fem tillfrågade svarade fel och en rätt. Vi valde att lita på de fyra, och… åkte åt fel håll. Haha, så kan det gå i vårt första språkförbistringsmöte.
Människorna är mycket vänliga och vill hjälpa till trots att vår turkiska är begränsad till merhaba (hej), teșekkürler (tack) och deras engelska till… nästan ingenting.
På bussen till hotellet pratade vi med en man, som sa att han skulle säga till vid vår hållplats, och som sen följde med till 20 meter från hotellet. Tack till alla goa människor som vill oss så väl!
Ankara ligger på 900-1050 möh, så här är det kkkallt (17 på dagen och under 10 på natten. Vi bor högt uppe i diplomatkvarteren och klättar upp och ned till gamla stan och till city-city.
Det blev besök hos officiell Samsungbutik för ev. reparation av tabletten (tji, går inte att byta moderkort utanför inköpslandet), till gamla stan och superfina Anatoliska historiemuseumet, som vann Europeiska ”bäst-klassen-priset” år 2017. Så fantastisk historia som mänskligheten travat på under de senaste 10.000 åren!
In på den nybyggda Melike Hatunmosken som är gigantisk och jag imponerades verkligen. Vi ville nå tystnaden i en av de många ståtliga parkerna, men kylan i Gençlikparken gjorde besöket kortvarigt.
Blev lite shopping också: Jag hittade en läderhandlare i gamla stan och köpte ett härligt tjockt skärp. Översllt ser vi enorma hyllningsfoton 15×10 meter på landsfadern Kemal Ataturk, så vi förstår att prata gott om denne nästan helgonlika person. Jösses! Även nuvarande starschefen Recep Erdogan får sina idolbilder tillsammans med den turkiska flaggan nerrullade pä stora husfasader.
På kvällen hann Ellika med ett välkomponerat Pilatespass hos Laura på Sia Gym i finkvarteren.
Ankara med sin 8.000-åriga historia är inte den stora turistmagneten, och nu har vi gjort staden och är redo för ”the slow train to… ” inte China, men väl till Kayseri.
