Så det blev Flixbuss från Bukarest till Istanbul. 11 timmars resa utan toa på bussen, men med utlovade kisspauser varannan timme (ja, nästan…). Märklig gränspassage från Bulgarien in iiTurkiet, först vill EU skriva ut oss, sen ska Turkiet checka in och därefter bagagescanning, allt detta mellan 03:00 och 04:00 på natten. Suck!
Vi ankom fint in i megastaden Istanbuls västra förorter till en gigantisk busstation, In i dubbla spårvagnar i rusningstid och så incheckning på vårt hotell i Cemberlitas (där basaren tar vid och Unesco världsarven ses genom hotellfönstren.
Jag skulle ju få min Samsung tab fixad, så iväg och leta reparatörer. Summasummarum: de försökte i två dagar, men tji fick jag, Den funkar inte, nya försök i Ankara.
Sommarhett i stan, så vi tog båt till Prinsösrna för att komma ifrån larm och människor. Ja, de heter så för att man historiskt förvisade avdankade prinsar från när och fjärran hit (även Trotski (kommunismens fader) tog sin tillflykt till denna fridfulla ögrupp.
Med hyrda cyklar rullade vi runt längs pinjeskogen och fick oss ett dopp i salta Matmarasjön (alltså ett hav, dubbelt så stor som Vänern).
Vi tog långa och många promenader i stadens hjärta med basarer, moskeer (Hagya Sofia och Blå Mosken), Gülhaneparken och sultanens Topkapi, Galata med sin bro och torn, etc, etc.
Galet så stor staden är, <16 miljoner bor har och 11 miljoner turister trängs överallt. Och det har människor gjort i 8.000 år, Istanbul var en av världens allra första städer med en befolkning över 1 miljon! Finns såå mycket att berätta, se och uppleva, så åk hit själv, vetja!
Jag älskar Istanbul.
