Jag blir en smula filosofisk nu fyra dagar fram till vi kliver på tåget på Stockholms Central. Och det har mina föregångare också varit, förstår jag. Såväl kända som okända. Jag bjuder först på några kända resenärers tankar:
Hälften av det roliga med att resa ligger i konsten att vara vilsen (Ray Bradbury)
Turister vet inte vart de varit, resenärer vet inte vart de ska (Diana Ross)
Det finns inga främmande länder. Det är bara resenären som är främmande. (Robert Louis Stevenson)
Så till den kända, men fullständigt okända hjärnan som vi nutidsmänniskor älskar att fråga om allt möjligt. Den/det/hen skrev enligt Ellikas instruktioner var följande om vår resa för ett tag sedan:
Från Tyresö kliver vi rakt ut i världen,
på vägar som skumpar och smakar på färden,
med vin i glas och grus i dusch,
vi jublar högt i Kaukasus.
I Jerevan vi springer ett lopp i turban,
byter vardag mot vyer och tyst karavan,
i stan-länder letar vi världens skatter,
med fårull i väskan till herdarnas tjatter.
Hos kirgizier vi vilar i yurtans famn,
drömmer om dalar och vaknar med namn
vi knappt kan uttala men hjärtat förstår
när bergen vi sökte står där vi går.
Vi följer en dröm, vi följer en stig,
vi följer varann i damm och intrig,
en resa på räls i hjärta och själ,
hej äventyret och Sverige farväl. (Chat GPT)
Nästa bloginlägg kommer från vårt rullande tåg – på räls och väg mot Nepal!
Lämna ett svar