#16 År av längtan till världens tak, i Kathmandu är ingen väg rak

Efter nästan två månader på räls och på väg, nådde vi Nepals huvudstad Kathmandu på kvällen den 25 oktober, efter en o-angenäm flygning 04:30 från Tashkent och lååångt uppehåll i emiratet Sharjah. Planen är att ”chilla” en vecka, med besök hos ett urval jordbävningsdrabbade familjer som fått nya hus sponsrade av Ellikas insamling år 2015, stadsrundturer bland Unesco världsarv och en del shopping.

Vi bor hemma hos  Ambika och Shekhar, som Ellika anställde som guide till sitt arbete på företaget Läs&Res 1995. Ett stort vackert trevåningshus med egen trädgård på bergssluttningarna strax utanför Kathmandu centrum.

Staden som är stor som Stockholm ligger i Kathmandudalen vid floden Bagmati på 1.400 möh.vi förfasas över de dråpliga elinstallationerna och visst drabbades även vi av elavbrott ett par gånger.

Staden har en lång historia och tillsammans med grannstaden Patan har människor bebott området i minst 2.500 år.

Till nummerlappsutdelningen inför lördagens Maratonlopp fick jag en vådlig tur på Shehkars motorcykel. Med covidmask över mun och näsa skumpade vi på hyfsat lappade vägar med tät avgasosande trafik. Läskigt värre, men spännande.

Ellika hemma kurerande sin tredje förkylningsomgång gav Shekhar mig en heldag till tre Unesco världsarv.

Först ut blev Pashupatinath Templet som byggdes till hinduernas viktigaste gud Shiva på 500-talet. Här uppstod ritualen att bränna den döde och föra ner askan i floden (Bagmati), som du kanske känner igen från indiernas motsvarighet, Varanasi. Platsen är helig för såväl hinduer som buddister som pilgrimsvandrar hit gör att få ”sina önskningar uppfyllda”.

Nästa besök blev till Boudhanath Stupa, kraftfull och speciell, varför?

För att det är så kraftfullt att önskningarna från alla som ber till stupan uppfylls. Särskilt när du ser stupan för allra första gången, vad du än ber om, kommer det att lyckas. Även från flygplanet; första gången du ser det, måste du be din bästa bön. Boudhanath Stupa är en av de största sfäriska stuporna globalt och den största i Nepal.

Det är ett UNESCO-världsarv och lockar många lokala och internationella turister och pilgrimer. Stupan är 36 meter hög och är synlig när man flyger in i Nepal. Ursprungligen kallad Khasti Mahachaitya, har den historisk betydelse, med legender som kopplar dess konstruktion till daggdroppar som samlats in under en svår torka.

Den byggdes runt 1300-talet och blev en UNESCO-plats 1979. Den är en viktig buddhistisk pilgrimsfärdsplats, tillsammans med Swayambhunath Stupa och Pashupatinath-templet.

Vi skumpade vidare till stadens centrum, det turistiska Thamel ,med sina vindlande smala gränder, där utländska turister flockas, trivs och shoppar. Så även jag, det blev en Arcteryx Gore Texjacka för 200kr!

Dagen avslutade vi på det undersköna Swayambhunath Buddisttemplet vilande högt uppe på ett sockertoppsberg med lång utsikt över Kathmandudalen. Kullen som stupan står på har varit en forntida pilgrimsfärdsort som anses vara hem för ur-Buddha. För buddhister världen över vördas stupan som en av de äldsta och viktigaste stuporna i världen.

Trots många hundra apor, pilgrimer och turister hittade jag lugnet och stillheten just här. Fint!

Med Ellika åter på benen besökte vi 10 av de tolv hus som Ellikas insamling till jordbävningsoffren från 2015 resulterade i. Husen har återbyggts i traditionell stil och vi fick även träffa flera familjer som tacksamt fick träffa sin välgörare. Ellika förmedlade även ett flertal kontakter för svenskar att sponsra en flickas skolgång,  och som vi fick träffa. Fantastiskt att relativt små pengar kan göra så stor skillnad!

Lördag skrällde väckningen redan 04:30 för avfärd till starten för Kathmandu Maraton, som nu genomfördes för 17:e gången. Regnet skvalar för fjärde dagen i rad, kvarlevor från monsunsäsongen som varit lång i år. Och igen… vill man ha det som hemma-får man stanna hemma…

Bara att gilla att här saknas omklädning, väskinlämning, en (1) toa för män resp kvinnor och ingen speaker som hetsar och spelar hög musik.

Fortsatt förkylda Ellika överlät sin nummerlapp till Shekar som 60 år gammal springer sitt livs första löplopp.

Plask, plask och målgång som var knepig att hitta(!).

Jag blev ”intervjuad” av Nepalesiska stats-tv (https://www.youtube.com/live/NY_Zv0Z8has?si=7nNNbskD6zNbxs8E) och du hittar mig  2.22.31 in i filmen.

Kathmandu är verkligen superfint, har tyvärr eländiga avgaser som kompenseras av vänliga människor och fantastiskt spännande hus och gränder. 

Nu känner vi oss klara här och imorgon går bussen västerut mot en veckas trekking väst om Annapurnamassivet.

Så vi ses kanske igen på denna plats om en dryg vecka. Allt gott till just dig!