eller: Ferganadalen grön och skön till Osh och bergsby ger mödan lön
Upp på tåget igen (19/10) denna gång helt ensamma i en lyxkupé (jaja, nästan) för färd mot den kirgiziska gränsen. Vi ser bomullsfält med sina vita bollar, fridfullt mumsande kor, åsnor som ser söta men dumma ut, allt är grönt och frodigt.
Vi byter till mashrutka i Andiljan och kör någon timme till gränsstationerna.
Allt bagage ut för scanning på den Uzbekiska sidan (eh, varför då) och så en noggrann utcheckning. Först väskscanning, sen passpolisen som kollar passet 15 gånger, jämför med uppgifter i sin dator, fotograferar oss och jämför. Efter en rejäl stund får vi våra stämplar och beger oss till den kirgiziska motsvarigheten. Scanning och passpolis, min kö är långsam. Och polisen plockar in en kvinna för förhör (mutor?). Passpolisen frågar mig om visum? Näe, det behöver inte jag som svensk! Han tar mitt pass och försvinner iväg flera minuter. Håjåjaha, tillbaka igen, stämpel och så äntligen iväg till vår minibuss.
Tio minuter senare är vi få framme i Kirgizistan och staden Osh.
Osh (322.000 inv) är den näst största staden i Kirgizistan , belägen i Ferganadalen i södra delen av landet. Den kallas ofta för ”söderns huvudstad”. Det är den äldsta staden i landet (uppskattas av UNESCO vara mer än 3 000 år gammal).
Osj basar har ägt rum på samma plats under de senaste 2 000 åren och var en stor marknad längs Sidenvägen .
Från bussen ser vi det enda världsarvet i Kirgizistan, Sulaymanberget , som ska erbjuda en fantastisk utsikt över Osj och dess omgivningar. Detta berg markerade mittpunkten på Sidenvägen. Staden är bland de äldsta bosättningarna i Centralasien känt redan på 700-talet som ett centrum för sidenproduktion längs Sidenvägen, som korsade Alaybergen för att nå Kasjgar i öster.
Vi tar lokalbuss en dryg mil till vårt hotell, Sultansaray, och avnjuter en fin kväll i grannskapet.
Allt verkar snorbilligt i Kirgizistan, vår lokalbuss kostar 2kr och kvällens 3-rättersmiddag kostade 100kr per person, och hotellet 400kr. Landets ekonomi är lågbudget, och det märks på gator och byggnader som skulle behöva ”lite mer kärlek”.
Nog nu med städer, monument och avgaser. Vi ska upp i bergen!
Ny mashrutka från Osh fina busstation för en 15-milaresa som kostar 17 kr, och avgår på exakt utlovad tid (!).
Märkligt att se hur bebyggelsen skockar sig längs huvudvägen, det är som att Osh är ihopvuxen med landets tredje största stad, Jalal-Abad.
Strax norr om J-A, töms bussen och fylls på med, inte 12 sittande passagerare, utan 25. Alltså, fullt kan bli fullare och nu behövs inte de obefintliga bilbältena, för ingen kan röra sig.
Uppåt mot bergen, som blånar i smogen. Bilarna tankas med ”fulbensin” samtidigt som man eldar ris på åkrarna och med kol i många hus.
Vi når bergsbyn Arslanbob (Lejonporten med 17.000 inv på 1.600 möh) i skymningen. Klättrar uppför de branta gränderna som delvis är täckta med asfalt, ibland betong, men oftast med stenar och grus. Och så, hurra, vi är framme hos spartanska Paradise Guesthouse, som bjuder på god Lagman (nudlar med grönsaker och en gnutta kött), innan sängen väntar.
Nästa dag träffar vi representant för den lokala turistorganisationen, CBT, som tipsar oss om dagens vandring upp till det stora vattenfallet och tillbaka genom världens största valnötsskog.
Vandringen bjuder på 600 höjdmeter på en 15 kilometers sträcka, och detta mestadels på multi-steniga vägar och stigar.
Vandringen är fridfull. Invånarna bor i egna hus med stora gårdar där alla har höns och änder. Många har ett par kor, och hästar ser vi här och där, allt ackompanjerat av flodens/bäckens dån. Nyfikna barn på väg till eller ifrån skolan vinkar och ropar ”hello” och ”bye-bye”. Husbyggen och renoveringar pågår överallt längs vår väg.
Valnötsskogen är som en park, vi ser lokala plockare som spretar med långa pinnar i de bruna löven efter nötter, så vi gör likadant. Tänk på det när du knäcker dina valnötter till jul, att de plockar 1.500 ton på detta manuella och tidsödande vis. Tänkvärt för mig i alla fall.
Jag funderar mycket på vårt västerländska sätt att leva. Här är lokalsamhället i stort sett självförsörjande. Majoriteten av de 17.000 som bor här betalar ingen inkomstskatt(!). De köper och säljer av varandra. Skolan är gratis liksom sjukvården. De få som har ”anställning” betalar någonstans mellan 10-20% i inkomstskatt. De som tjänat större pengar utomlands, donerar pengar för att bygga en skola eller en bro över den strida floden. Deras Co2-avtryck är en bråkdel av vad vi västerlänningar använder.
Tredje dagen i lilla byn fick vi kliva upp i sadlarna igen. Jag med starka stoet Toro, som tålmodigt skrittade uppför branterna till +2.000 meters jöjd. Svindlande vackert, och så rofyllt. Vår guide, Daler, infödd Arslanbobare, berättade om byn, om skolgång, skatter och den stora viljan att hjälpa till i lokalsamhället, helt utan betalning. Efter 5 timmar på hästryggen känns det reååält i kroppen.
Till dagens middag hade vår husvärd Omit slaktat en anka som vi avnjöt med största behag. Mums. Kvällen slutade med ännu ett strömavbrott, som varade en timme, så det blev tidigt till sängs.
Fördjupning om:
Kirgizistan är en inlandsstat i Centralasien , belägen i bergskedjan Tian Shan. Bishkek är huvudstad och största stad . Etniska kirgizer utgör majoriteten av landets över 7 miljoner invånarel.
Kirgizistans historia spänner över en mängd olika kulturer och imperier. Trots att Kirgizistan är geografiskt isolerat av sin mycket bergiga terräng, har landet legat vid korsningen av flera stora civilisationer som en del av Sidenvägen tillsammans med andra handelsrutter.
Det finns många teorier om ursprunget till ordet kirgiziska . En föreslagen etymologi är att det betyder ”fyrtio stammar”, vilket kan syfta på de fyrtio klanerna av Manas , en legendarisk hjälte som förenade fyrtio regionala klaner. Det persiska suffixet -Stanbetyder ”plats för”.
Solen med 40 strålar på Kirgizistans flagga är en referens till samma fyrtio stammar och det grafiska elementet i solens mitt avbildar träkronan, kallad tunduk, på en jurta – en portabel bostad som traditionellt använts av nomader på
Kirgizistan är ett land utan kust och är längre från havet än något annat enskilt land och är ett endorheiskt avrinningsområde där alla dess floder rinner ut i slutna dräneringssystem som inte når havet. Den bergiga regionen Tian Shan täcker över 80 % av landet (Kirgizistan kallas ibland för ”Centralasiens Schweiz” medan resten består av dalar och avrinningsområden.
Issyk-Kul-sjön, ligger i nordöstra Tian Shan och är den största sjön i Kirgizistan och världens näst största bergssjö efter Titicaca . Den lägsta punkten ligger i Kara-Daryya på 132 meter och de högsta topparna ligger i Kakshaal-Too-bergskedjan, som bildar den kinesiska gränsen. Toppen Jengish Chokusu , på 7 439 m, är den högsta punkten och anses av geologer vara den nordligaste toppen över 7 000 m i världen. Kraftigt snöfall på vintern leder till vårfloder som ofta orsakar allvarliga skador nedströms. Avrinningen från bergen används också för vattenkraft .
Kirgizistan har betydande fyndigheter av metaller, inklusive guld och sällsynta jordartsmetaller . På grund av landets övervägande bergiga terräng är mindre än 8 % av marken odlad
Bishkek i norr är huvudstad och största stad, med 1 321 900 invånare, näst störst är den antika staden Osj, som ligger i Ferganadalen nära gränsen till Uzbekistan. Den viktigaste floden är Kara Darja, som rinner västerut genom Ferganadalen in i Uzbekistan. Över gränsen i Uzbekistan möter den en annan stor kirgizisk flod, Naryn .
Samflödet bildar Syr Darja , som ursprungligen flöt ut i Aralsjön . Från och med 2010, når den inte längre havet, eftersom dess vatten sugs uppströms för att bevattna bomullsfält i Tadzjikistan, Uzbekistan och södra Kazakstan (!).
Klimatförändring
Klimatförändringarna är tydliga i Kirgizistan. Bland länderna i Östeuropa och Centralasien är Kirgizistan det tredje mest sårbara landet för klimatförändringarnas effekter , såsom förändringar i vädermönster som kan leda till långvariga perioder av nederbörd och torka. Dessutom är de frekventa förekomsten av extrema väder- och klimathändelser som värmeböljor, torka, kraftiga regn och biotiska/abiotiska katastrofer under de senaste åren bevis på klimatförändringarna. Kirgizistan hotas av glaciärsmältningoch brist på sötvattenbalans, vilket accelereras av den globala uppvärmningen. Medeltemperaturen har hittills ökat från 4,8 °C till 6 °C under de senaste 20 åren.
Kirgizistan är bland de femtio länder i världen med den högsta upplevda korruptionsnivån: 2016 års korruptionsuppfattningsindex för Kirgizistan är 28 på en skala från 0 (mest korrupt) till 100 (minst korrupt).
Mänskliga rättigheter
Kirgizistan klassificeras som en ” hybridregim ” i Democracy Index och rankas som nummer 107 av 167 år 2020. Kirgizistan rankades också som ”inte fritt” i 2021 års rapport om frihet i världen med en poäng på 28/100. Efter installationen av en mer demokratisk regering sker fortfarande många kränkningar av mänskliga rättigheter. Lagen förbjuder kvinnor under 23 år att resa utomlands utan förälder eller vårdnadshavare, . syfte att ”öka moralen och bevara genpoolen”.
År 2014 antogs en lag som ålägger fängelsestraff för homosexuellas rättighetsaktivister och andra, inklusive journalister, som skapar ”en positiv attityd till icke-traditionella sexuella relationer”.
I februari 2024 beordrades den oberoende undersökande medieorganisationen Kloop att stängas ner av de kirgiziska domstolarna.
Hustru-nappning
Olaglig,t men fortfarande praktiserad, är traditionen med brudkidnappning. Det är diskutabelt huruvida brudkidnappning faktiskt är traditionellt. Än idag brud-nappas en kvinna varje timme, varje dag i landet! Jag håller hårt om Ellika varje stund när vi är utanför vårt boende!
Ridning
De traditionella nationalsporterna återspeglar ridningens betydelse i den kirgiziska kulturen.
Mycket populärt, liksom i hela Centralasien, är Ulak Tartysh , ett lagspelsom liknar en korsning mellan polo och rugby där två lag av ryttare brottas om besittningen av en huvudlös getkadaver, som de försöker kasta över motståndarlagets mållinje, eller in i motståndarlagets mål: en stor balja eller en cirkel markerad på marken.
Andra populära spel på hästryggen inkluderar:
- I Chabysh – en långdistanstävling för hästar, ibland över en sträcka på mer än 50 km
- Jumby Atmai – en stor stång av ädelmetall (”jumbyn”) är bunden till en stång med en tråd och tävlande försöker bryta tråden genom att skjuta på den, medan de galopperar
- Kyz Kuumai – en man jagar en flicka för att få en kyss från henne, medan hon galopperar iväg; om han inte lyckas kan hon i sin tur jaga honom och försöka slå honom med sin ”kamchi” (hästpiska)
- Oodarysh – två tävlande brottas till häst, var och en försöker vara den första att kasta den andra från sin häst
- Tyin Emmei – plockar upp ett mynt från marken i full galopp